... tänk vad tiden går. Från noll till totalt oumbärlig och högt älskad fyrbent familjemedlem på så kort tid. Som vi gillar denna lilla krutgumma, hon är allt jag kan önska mig och lite till faktiskt.
Ayla i denna mognadsfas är en glad och trygg filur, spökrädsletendenserna har helt klingat av och hon är enkel och relationsstark att ha med sig i skilda miljöer. Väldans behändigt med en valp som kan följa med på middag hos släkt och vänner och som efter att ha hälsat sköter sig själv utan att fara runt. Jag är väldigt glad över att hon inte fått någon dålig erfarenhet ännu, av vare sig hundar, andra djur eller människor. Det är pålitligt att utgå ifrån att hon håller sig till oss när vi möter andra, hon lyssnar också bra om man behöver säga till någon gång. Nu är kroppen såpass utvuxen att hon får följa med på en av ”de storas” dagliga rundor. Tolv kilo ren energi utmanar vilken av de andra som helst i snabbhet, hon vågar sig också på att sno Hippens pinne lite nu och då. Leker gör hon gärna med alla tre vuxna, det turas om att svara på lillans inviter, ingen är dum eller hårdhänt fast ibland tycker Tazza att det hela behöver styras upp lite grann ... Vi övar såklart på lite olika saker. Spåret är befäst nu, Ayla klarar enkelt några hundra meter med fin markering av tre/fyra pinnar. Uppskattar snörpinnar mest, de runda är roligare än de fyrkantiga men hon markerar alla. Runt en timma i liggtid tycker vi är lagom nu, vi tränar på olika underlag som vall, skog och hed. Så roligt. 😊 Spårpinnar kan också letas upp i trädgården, hon uppskattar även de uppletandeövningar vi gör ibland på promenad. När det gäller annan grundträning jobbar vi på. Fröken tycker bäst om leksaker som belöning, hon hoppas och studsar när jag undrar om vi ska leka och är helt med på noterna på allt vi gör. Den som behöver träna på tajming och bra planering är matte - men det går framåt. Övar själv på att tänka i lite andra banor i vissa avseenden, inte lätt att förändra väl befästa beteenden 😉 hos sig själv. Just nu saknar jag mest obegränsad tid för att umgås med den lilla godingen - men tar det som står till buds och tänker att det vill blir riktigt bra. ❤️
0 Kommentarer
... nya tänder och fler insikter.
Lilla Ayla i flocken är nu en självklar medlem med trygg framtoning. Hon går med på längre rundor med alla stora och med styrning av Hip som vill hålla lite långt avstånd blir det fin träning i goda vanor. Vi har unnat oss fem gånger valpkurs på GMBK med olika kursledare och innehåll. Jag har en självständig liten valp som gärna vill interagera med andra vilket gör att ”avstå” signalerna blir fler än jag skulle önska. Men, alla erfarenheter är bra, vi får uppleva varierade störningar och får hjälp att ta oss hemifrån till ny miljö efter en lång arbetsdag vilket är nödvändigt. Lite nya vinklar på träning blir det, och bekantskaper jag inte kände innan. Ett tillfälle kvarstår, då blir det skogsarbete. I torsdags var det kursdebut inomhus, i den fina hallen på Hisingen. Valpkurs för tävlingsförare, typ. Lilla fröken höll på att gå upp i limningen av lycka, svårt att hålla fokus på följaövningar med gottebelöning - men det gick. Svårast av allt är att programmera om vissa delar av den mänskliga halvan. Vi får träna mycket så ska det nog gå. Kul i alla fall att ge sig i kast med nya utmaningar. Idag upptäckte jag att trots en omfattande omvärldsspaning kom även min valp i en känslig ålder, såklart. Två goa barnbarn besökte farfar med sin pappa. Hjälp sa Ayla, totalt utan minne av att just dessa lekte hon med så fint och länge i somras. Jag blev totalt överrumplad, har inte sett tillstymmelse tillblygsel tidigare. Nu får det bli hembesök hos barnfamiljer och lekplatsspaning, var hittar man tiden? Men, vad gör man inte för att rusta sin nya arbetskamrat på bästa sätt. Och lika underbart go och kelsjuk är hon som alltid - älskade lilla hund. ❤️ Min finaAyla...... så kärleksfull, snabbtänkt, ivrig och nyfiken. Du tar livet med en tasskick och på fullaste allvar, lika engagerad och glad vad vi än hittar på. Om någon vecka är du redan fem månader, fortfarande valp men ändå så kompetent. Älskar att vara din människa. 💞 En bit in i september och hösten är verkligen här. Både med riktigt höstlikt väder i form av regn och hårda vindar men också med ökande aktiviteter på jobbsidan och mindre tid för lekfull samvaro med Ayla. Men - man tar den tid man har - och det blir bra. Storasyrran Hippie gjorde fint ifrån sig på GMBK Grand Prix härom helgen, en så härligt tävling med proffsigt upplägg och fantastiskt prisbord. Kul när man kan få göra det bästa man kan efter omständigheterna och det resulterar i en tredjeplats ena dagen och första plats den andra. Fina gumman - du kan ännu. ❤️ Lilla Ayla har det skojigt alla dagar. Hon har den finaste dagomsorg man kan tänka sig, åker med husse och Uno på träning flera dagar i veckan. Hon går i skogen med de ”stora” och tränar dessemellan på att klara några timmar hemma för sig själv. Våra dagar startar annars med en mysstund på sängkanten innan lillan går ut för morgonkiss. Då har hon sovit en extra stund medan jag rastar storflocken. Sedan tar jag mig tid till ett lite träningspass i hallen, uppskattat av Ayla som skuttar snabbt till tvättstugan där väskan med leksaker finns. Vi går en liten kurs, mest för att vara i närheten av många andra och få öva språk med valpar av andra raser. Att man sedan ibland hör skott och får träna passivitet en hel del är jättebra. Matte får också nya bekanta - alltid kul. När det gäller utveckling av spårnäsan och spårglädjen går det faktiskt strålande - kanske beror detta på att vi båda tycker det är lika kul. Du får en liten bildserie här då min telefons filmformat inte behagar Youtube i nuläget. Filmen lägger jag på FB, nu är ny lur införskaffad. Världens bästa Ayla - en streckgumma på ungefär 9 kilo med raketmotor och ett hjärta av guld.❤️
...tänk vad tiden går. Nyss alldeles ny, rund och mjuk och utan kunskap om det mesta. Nu, lång, smal och mjuk med stor världsvana för åldern och väldigt kunnig på många saker. Vilken underbar resa - att få följa en valp.❤️ Idag har vi fortsatt ignoreringspromenaden i Kungsbackaskogen samt tittat lite på trafiken. Min lilla valpis sköter sig så fint, är väldigt angelägen om att göra rätt och avstår kontakt med mötande av alla de slag i utbyte mot lite beröm, lek och en köttbullebit då och då. Igår blev det ett 50 minuter gammalt spår med några pinnar - hon tycker det är kul. Men bäst av allt är morgonmyset, så härligt med en liten individ som är så nära och gärna vill vara där. Världens finaste ” figuren” - vi kunde inte fått bättre start. 🥰 ... och det gick ju jättebra!
Min lilla Ayla har blivit en riktigt världsvan krabat, hon tar sig an det mesta med stor nyfikenhet och upptäckarlusta. Vi har besökt brukshundklubbar och träningsfält tidigare men den här gången var den första då det pågick full aktivitet. Lillan och Hippie kom tillsammans, Hippen intog in egen valda vanligaste position - vid planket nära boden. Tränar man inte ska man ha koll, tycker hon. Ayla hade till en början koppel, var fullt upptagen med att spana in allt spännande runt omkring. För att inte tala om alla människor som var där - bara för hennes skull :-) Den lilla svansen gick som en propeller, men faktiskt fanns det möjlighet att nå in i medvetandet med lite påverkan och beröm. Närkontakt blev det också, med rara ”släkt i släkten” Kinoo 10 månader och farfarsmatte Karin. Så mysigt att ses, också att inse att - ja om sex månader lite drygt är hon vuxen i kroppen. Perspektiv värt att stanna upp inför. Efter lite prat med olika bekanta blev det lös valplek med Lottas fina Lex. Våra glin är nästan helt jämngamla, roligt att träffa en likasinnad att efter lite uppvärmning tumla runt med. När leken varat en stund försökte jag mig på att upprätta kontakt med Ayla på större avstånd. Efter något anrop nådde jag fram och faktiskt, inkallning av liten valp fungerade fint. Då blir man nöjd och har inget större problem med att ”spela Allan” för att glädja den lilla duktiga. Hon sov gott i bilen när vi sedan tränade de vuxna, Hippen var glad och duktig som vanligt. Vi har våra utvecklingsområden, men det mesta känns helt ok att tävla på. Baby tränade det som behövde tränas och gjorde bra ifrån sig 💗 Efter ytterligare lite snack fick jag och töserna sällskap av Lena och Baby för lite miljöträning vid Kungsbacka station. Även där oerhört många människor som Ayla så gärna hade stiftat närmre bekantskap med. Två tåg kom det, massa bussar och flera mopeder - allt ganska spännande och den lilla förskräckelse ett överaskande pendeltåg åstadkom gick snabbt över. Efter denna utflykt var valpens batterier slut! 💞 Nu är lilla Ayla 13 veckor fyllda. Hon artar sig väldigt bra och vi prövar såklart på olika saker som kommer ingå i hennes ”arbetsliv” framöver. Intresset för spår har jag spanat på, på lite olika sätt. Vi startade med små, väldigt korta näringsspår redan vid 8-9 veckor, hon tycktes gilla idén men var väl inte så medveten om vad hon gjorde direkt.
När nu jag och Lena tränar spår med Hippe och Baby har Ayla fått lite större utmaningar. Både när vi träffas tillsammans och vid några tillfällen här hemmavid. Lilltjejen klarar 15 minuters liggtid utan matförstärkning, identifierar och uppskattar en pinne mitt på spåret och blir riktigt glad åt matburk och lek i slutet. Fantastiskt det där som de har inbyggt i paketet. Hippie är duktig och fokuserad som vanligt, spår och uppletande rullar på så fint och jag har anmält pensionären till två tävlingar i början på hösten. Roligt för henne och lärorik miljöträning för Ayla - om vi kommer med vill säga. För övrigt är flocken hemma de bästa kompisar man kan tänka sig för en valp. Tazza leker och fostrar med förtjusning, Uno är den bästa springobuskompis man kan ha, Hippie är snäll och trygg läromästare när vi är ute i skogen och i bilen. Tänk så bra det kan bli :-) ... vid ogräsrensning återfinns på andra sidan nätet. Nära, men ändå på behörigt avstånd.
... och 5,7 kg ren superkraft.
På stadspromenad, går i koppel som en "riktig hund" - här på spaning mot spännande barnteater. Inte särdeles upphetsad över bilar, motorcyklar, skateboardåkare eller cyklister. Efter några möten kunde hon t.om. acceptera att inte alla människor fanns till i Kungsbackas innerstad för att hälsa på just henne. Det mest utmanande mötet var med Siaglassgubben på ett hörne, där tog det några sekunder att gå fram och säga hej. Lunch på Skansens fina baksidesträdgård tillsammans med mattes bästa vän - en härlig dag - och en väääldigt trött och nöjd valp i bilen hem. Älsklingsplutt - Ayla ❤️ Nu har vi varit hemma några dagar och hunnit smälta intrycken från lägervistelsen. Den som utan tvekan upplevde och lärde mest var såklart lilla Ayla. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att få många goda erfarenheter och en mångfald av intryck - än att tillbringa en av de viktiga präglingsveckorna tillsammans med hundvänner med både kunskap och god vilja att möta och förstå en ny liten hundpersonlighet. Med tillräckligt mycket tid för vila och återhämtning i trygg och störningsfri miljö blev det en väldigt lyckad start på vårt kommande samarbete. Jag är fortfarande så häpen över vilken robust och kavat liten kompis jag fått hem den här gången, nu gäller det att förvalta och bygga förtroende för framtiden. Hippie och Uno skötte sig väldigt bra och vi hade verkligen stort utbyte av träningsmöjligheterna trots tidvis ganska varm väderlek. Spår och uppletande blev det dagligen, i både skog och på fält. Jag är väldigt nöjd med Hippens arbetslust och förmåga, sina nio år till trots är hon fortfarande väldigt arbetssugen och mycket duktig. Vi orkade med lite lydnadsträning också vilket hon uppskattade mycket. Att sedan matte har mage att även träna den lilla filuren, det är nästan för mycket. - Jag lägger mig i lite, tänkte Hippie och struntade blankt i gamla goda regler som att ligga still när någon annan tränar ... Men - det må vara hänt - inte så alldeles lätt att få konkurrens om uppmärksamheten. Nu här hemma fortsätter aktiv miljöträning för Ayla och polering av tävlingsfärdigheter för Hippie, ännu återstår en del härligt lediga dagar. |
Categories |