... idag är han redan tio veckor.Uno har på dessa två veckor redan blivit helt oumbärlig här hemma. Skulle han få för sig att flytta hemifrån blev han då riktigt saknad. Som tur är visar han inga sådana tendenser... Husse och Uno har fortfarande eget sovrum. Anknytning pågår dygnet runt och banden blir starka. Så härligt att se kontakten och glädjen mellan dessa två. Den tionde levnadsveckan har inneburit många nya erfarenheter för lillpojken. Han har prövat på ett antal skogspromenader, i både djup snö och på stig. Han har besökt både äldre och yngre och leker lika glatt med alla. Även hantverkarbesök i hemmiljö var välkommet. Vår flock är nöjda med nykomlingen, han har fått sin plats i gänget och har vissa rättigheter. Att han sedan själv tycker sig ha fler är en annan femma. Husse och Uno ägnar sig förtås åt språkförståelse av ett något annorlunda slag än på filmen nedan. Det är en aktiv kille, den lille, och han har stor arbetslust och glädje i lekarna. Det blir en del stadga, inklickning och små positionsövningar. Viktigast och roligast är såklart KOM vilket åtlyds till nästan 100 %. De där sista små procenten går ju att diskutera och när det gäller det har Uno inte heller några svårigheter med att förstå husse. På det hela taget - fortfarande änglalik - med kortare undantag. I filmen fyra exempel på hur fyrfota talar med en valp.
0 Kommentarer
... han är då fortfarande änglalik och samtidigt, var inte orolig, helt normal.
Första veckan i nya hemmet har förflutit helt osannorlikt väl. Nisse och Uno har sitt sovrum tillsammans, golvläge på gästtoan tyckte dom var bra... Valpis sover hela natten, myser in sig med husse och gör inget väsen av sig. Han är i det närmaste rumsren, trots kylan lyckas han för det mesta uträtta vad han ska ute i snön. Vi har etablerat goda rutiner, avknapp och "förbudsläten" från människor fungerar fint nu. Han är väldigt go och mysig, nyfiken och inte precis imponerad av de vuxna flockmedlemmarna här. Tazza är fortfarande den som leker och vårdar lilltrollet men Hippie har tinat upp och nedlåter sig ibland till yster dans. Ingo behandlar fortfarande lillebror som något katten släpat in, men går undan och är inte sträng på allvar. Vi har för tillfället flickpromenader och pojkpromenader. Nisse, Ingo och Uno går för sig. Mini växlar mellan "full fart framåt" och dunjackelift. Funkar kanonbra. Efter den vändan övar han med framgång på att sova i bur ett par timmar. Åsa, Tazza och Hippie går för sig och gör vuxensaker, typ uppletande efter långpromenaden. Vi längtar redan efter en veckas snö tills vårmark med spårläge. Att Uno utmanar samtliga är ett faktum, bara att våga sig på dragkamp med en vuxen tiks svans säger något om viljestyrkan. Avgrundsmorr bekommer honom inte, då kaxar han emot. Vi hjälper fröknarna, det respekterar glinet i alla fall. Så, här finns att bita i för husse vilket uppskattas stort. Fortsättning följer :-) ... idag fyller Lilla Brun åtta år :-)Tänk vad tiden går, det känns inte så väldigt längesedan jag stod ute i snön och väntade medan den bruna lilla valpen hittade en lämplig fläck att kissa på. Samma hus, samma baksida men ändå så oerhört mycket mycket jag fått vara med om under dessa år. Min fina härliga Tazza - du har lärt mig väldigt mycket om hur samverkan mellan en människa och en hund kan vara när den är som bäst. Min första bordercollie som efter decennier av hundliv visade en dimension jag inte haft en aning om. Är så glad att jag har dig Tazzen, hoppas vi får många fina år tillsammans ännu! Den bästa födelsedagspresenten stod husse för. En alldeles egen valp - tyckte Tazza. Det är hon som står för leken och den kärleksfulla omvårdnaden om Uno. Fostran och gränser - det får andra sköta :-) Hippie och Ingo är inte så särdeles imponerade, visst kan han väl få skutta här eller sova tätt intill. Men att göra anspråk på leksaker! ...där går gränsen. Trots elek min är det dock ingen som biter babyn. Så härligt med signalsäkra hundar. Lille Uno har verkligen fått en finfin start. Han imponerar stort som en trygg, härlig, harmonisk valp. Vet redan var men går ut och in, äter och sköter sig på bästa sätt, säger till när han vill gå ut och har sovit hela natten med Nisse på en madrass på golvet (vad gör man inte?) För närvarande sover han igen, med ryggen tätt mot Hippies mage. Helt änglalik. ... Tonedo´s Unbeatable Ubbe - UNOEfter en hel del funderingar, om och men blev det till sist en lillebror till Ingo :-)
Den snöigase av alla dagar styrdes kosan till Motala. En mycket fin, stabil och trevlig krabat har landat här hemma. Väl emottagen av sin nya flock har han funnit sig väl tillrätta. Alla tycker att nykomlingen är helt ok än så länge, han är själv inte direkt imponerad av allt det nya. Det blir spännande med en ny familjemedlem, tror att husse får fullt upp de närmsta månaderna. ... kör en show här mest hela dagen :-)
Så nyfiken och orädd, positiv till allt. De tre övriga fyrbenta har varsitt sät att tackla honom. Tazza är coolast, leker och rullar på ryamattan, låter sig strykas mot och inviterar Indie till dans. Hippie smyger lite, växlar med att vara helt avkopplad och iaktta yrvädret som springer i 190 kors och tvärs i huset. Hon pussar honom gärna lite i förbifarten. Ingo har mycket att göra med kattvallningen. Nu är då katten inte särskilt imponerad över att styras med ögonrörelser, han sätter upp sin svans och stirrar tillbaks. Går sedan förbi med en knyck på baken. Någon gång får Ingo en liten tass mot näsan, men aldrig klor. Är så glad över våra genomsnälla hundar som låter liten regera. Nytt år - 2016 har startat så smått...Min tämligen långa julledighet går mot sitt slut.
Det där med att blogga har allt kommit lite i skymundan, tiden och intresset riktas mot mer handfasta aktiviteter när det kommer till fritid. Att skriva om hundträning och hundkompisar är en sak, att utöva och umgås en helt annan. Oftast roligare :-) Det finns ändå en plan att hålla den gemensamma bloggen igång i år. Det kommer att finnas stoff till innehållet... Jag har ju lovat förr, men just i år känner jag att det vore värt besväret. I tikarnas bloggar kommer som tidigare en del smått och gott om just deras speciella träning och omständigheter. Här blir det bildbaserat och mer gemensamt. Facebook i all ära, ibland är det kul att kunna gå tillbaks och titta hur det var "då". God fortsättning på nya året, hoppas vi ses! Åsa |
Categories |