... och det gick ju jättebra!
Min lilla Ayla har blivit en riktigt världsvan krabat, hon tar sig an det mesta med stor nyfikenhet och upptäckarlusta. Vi har besökt brukshundklubbar och träningsfält tidigare men den här gången var den första då det pågick full aktivitet. Lillan och Hippie kom tillsammans, Hippen intog in egen valda vanligaste position - vid planket nära boden. Tränar man inte ska man ha koll, tycker hon. Ayla hade till en början koppel, var fullt upptagen med att spana in allt spännande runt omkring. För att inte tala om alla människor som var där - bara för hennes skull :-) Den lilla svansen gick som en propeller, men faktiskt fanns det möjlighet att nå in i medvetandet med lite påverkan och beröm. Närkontakt blev det också, med rara ”släkt i släkten” Kinoo 10 månader och farfarsmatte Karin. Så mysigt att ses, också att inse att - ja om sex månader lite drygt är hon vuxen i kroppen. Perspektiv värt att stanna upp inför. Efter lite prat med olika bekanta blev det lös valplek med Lottas fina Lex. Våra glin är nästan helt jämngamla, roligt att träffa en likasinnad att efter lite uppvärmning tumla runt med. När leken varat en stund försökte jag mig på att upprätta kontakt med Ayla på större avstånd. Efter något anrop nådde jag fram och faktiskt, inkallning av liten valp fungerade fint. Då blir man nöjd och har inget större problem med att ”spela Allan” för att glädja den lilla duktiga. Hon sov gott i bilen när vi sedan tränade de vuxna, Hippen var glad och duktig som vanligt. Vi har våra utvecklingsområden, men det mesta känns helt ok att tävla på. Baby tränade det som behövde tränas och gjorde bra ifrån sig 💗 Efter ytterligare lite snack fick jag och töserna sällskap av Lena och Baby för lite miljöträning vid Kungsbacka station. Även där oerhört många människor som Ayla så gärna hade stiftat närmre bekantskap med. Två tåg kom det, massa bussar och flera mopeder - allt ganska spännande och den lilla förskräckelse ett överaskande pendeltåg åstadkom gick snabbt över. Efter denna utflykt var valpens batterier slut! 💞
0 Kommentarer
Nu är lilla Ayla 13 veckor fyllda. Hon artar sig väldigt bra och vi prövar såklart på olika saker som kommer ingå i hennes ”arbetsliv” framöver. Intresset för spår har jag spanat på, på lite olika sätt. Vi startade med små, väldigt korta näringsspår redan vid 8-9 veckor, hon tycktes gilla idén men var väl inte så medveten om vad hon gjorde direkt.
När nu jag och Lena tränar spår med Hippe och Baby har Ayla fått lite större utmaningar. Både när vi träffas tillsammans och vid några tillfällen här hemmavid. Lilltjejen klarar 15 minuters liggtid utan matförstärkning, identifierar och uppskattar en pinne mitt på spåret och blir riktigt glad åt matburk och lek i slutet. Fantastiskt det där som de har inbyggt i paketet. Hippie är duktig och fokuserad som vanligt, spår och uppletande rullar på så fint och jag har anmält pensionären till två tävlingar i början på hösten. Roligt för henne och lärorik miljöträning för Ayla - om vi kommer med vill säga. För övrigt är flocken hemma de bästa kompisar man kan tänka sig för en valp. Tazza leker och fostrar med förtjusning, Uno är den bästa springobuskompis man kan ha, Hippie är snäll och trygg läromästare när vi är ute i skogen och i bilen. Tänk så bra det kan bli :-) ... vid ogräsrensning återfinns på andra sidan nätet. Nära, men ändå på behörigt avstånd.
... och 5,7 kg ren superkraft.
På stadspromenad, går i koppel som en "riktig hund" - här på spaning mot spännande barnteater. Inte särdeles upphetsad över bilar, motorcyklar, skateboardåkare eller cyklister. Efter några möten kunde hon t.om. acceptera att inte alla människor fanns till i Kungsbackas innerstad för att hälsa på just henne. Det mest utmanande mötet var med Siaglassgubben på ett hörne, där tog det några sekunder att gå fram och säga hej. Lunch på Skansens fina baksidesträdgård tillsammans med mattes bästa vän - en härlig dag - och en väääldigt trött och nöjd valp i bilen hem. Älsklingsplutt - Ayla ❤️ |
Categories |